Nu jäklar ska kroppen piskas!

Jag har alltid haft en enorm för kärlek till träning. Jag fullkomligt älskar den där känslan när man avslutat ett pass och hela kroppen värker. När kroppen gör så ont att man inte vill röra sig en millimeter till. Detta är bland de finaste känslorna jag vet samtidigt som jag hatar den så enormt mycket. Det finns alltså en slags hatkärlek till denna känsla. Jag älskar att känna den för då vet man hur givande träningspasset har varit men samtidigt för det ju så förbannat ont att jag hatar det, haha. Jag har under flera år velat börja på gym, gå ner några kilo, bygga muskler och skaffa magrutor till exempel. Men jag har på senaste tiden tappat intresset för det på grund av att det varit mycket i skolan och så har jag mått väldigt dåligt nu ett tag. Men nu har jag börjat få upp intresset för det igen och nu ska jag banne mig köra på!
 Hade tänkt börja redan denna vecka men de små liven på dagiset jag sommarjobbar på har smittat ner mig så jag är dunder förkyld och halsen värker. Men nästa vecka, då jäklar ska jag ta detta seriöst igen. Mamma sa till mig när jag sa att jag skulle skaffa magrutor att "nej Emma det kommer du inte kunna få för du har för dåliga gener för det!" Men jag ska allt visa henne att mina gener är mycket väl fungerande och kan därför skapa magrutor på min mage, haha. Detta fick mig att bli ännu mer motiverad! Nu ska jag ge järnet för jag vill verkligen detta. Så nu jäklar ska kroppen piskas! Nej jag gör inte detta för att jag vill följa idealen utan jag har under en längre tid velat ha en väldigt vältränad kropp för jag tycker det är sjukt snygg precis som en otränad kropp också är. Missförstå mig inte, men jag gillar bara min kropp mer fast och vältränad.
 
Allmänt | | Kommentera

Jag vill bort, långt långt bort.

Jag bestämde mig för så många år sedan att jag aldrig skulle stanna kvar här. Stanna kvar i staden som kväver mig, som får mig att känna mig värdelös och helt jävla missanpassad. Och än idag står jag kvar vid detta. Direkt efter studenten ska jag bort härifrån, då finns det inget kvar här för mig. När gymnasiet är slut ska jag vidare till Uppsala eller Linköping för att studera. Sedan finns det bara en stad för mig, en enda stad som lockar. Tror dom allra flesta vet vilken stad som ligger mig närmast om hjärtat. Den är Göteborg. En dag ska denna stad vara min stad, staden där mitt liv är, staden som jag kan gatona utan och innan i.
Jag vill leva där, i Håkanland. Jag vill gå på klubbar och dansa till Håkan(Om jag någon gång blir kvitt min fobi för folkmassor och berusade människor)kyssa flickor eller pojkar för att sedan finna den jag håller kär. Det är i denna stad jag vill leva lyckligt, utan missär, ångest och depression. Jag vill vara lycklig, gå längs gatorna och se alla Håkanpojkar vandra samma gator som jag. Hoppas varje sekund att jag ska möta Håkan. Tänka att ja, här har banne mig Håkan gått någon gång. Jag vill bara leva i staden jag drömt om så länge, staden jag ska till i sommar. Staden där allt verkar lätt, lättare än att bo i den lilla stad jag lever i nu som endast betyder ångest, hat och skam. Askersund är staden där man inte kan säga ett ord utan att bli dömd, staden där man inte kan vara sig själv. Staden som kväver en och till slut tar ens liv. I alla fall mitt.
 
 
Allmänt | | 3 kommentarer

Nike Air Force 1

 
Inspiration | | En kommentar
Upp