Jag vill bort, långt långt bort.

Jag bestämde mig för så många år sedan att jag aldrig skulle stanna kvar här. Stanna kvar i staden som kväver mig, som får mig att känna mig värdelös och helt jävla missanpassad. Och än idag står jag kvar vid detta. Direkt efter studenten ska jag bort härifrån, då finns det inget kvar här för mig. När gymnasiet är slut ska jag vidare till Uppsala eller Linköping för att studera. Sedan finns det bara en stad för mig, en enda stad som lockar. Tror dom allra flesta vet vilken stad som ligger mig närmast om hjärtat. Den är Göteborg. En dag ska denna stad vara min stad, staden där mitt liv är, staden som jag kan gatona utan och innan i.
Jag vill leva där, i Håkanland. Jag vill gå på klubbar och dansa till Håkan(Om jag någon gång blir kvitt min fobi för folkmassor och berusade människor)kyssa flickor eller pojkar för att sedan finna den jag håller kär. Det är i denna stad jag vill leva lyckligt, utan missär, ångest och depression. Jag vill vara lycklig, gå längs gatorna och se alla Håkanpojkar vandra samma gator som jag. Hoppas varje sekund att jag ska möta Håkan. Tänka att ja, här har banne mig Håkan gått någon gång. Jag vill bara leva i staden jag drömt om så länge, staden jag ska till i sommar. Staden där allt verkar lätt, lättare än att bo i den lilla stad jag lever i nu som endast betyder ångest, hat och skam. Askersund är staden där man inte kan säga ett ord utan att bli dömd, staden där man inte kan vara sig själv. Staden som kväver en och till slut tar ens liv. I alla fall mitt.
 
 
Allmänt | |
#1 - - Emma :

Vill också bara bort från min stad, och Göteborg hade ju varit typ det bästa att komma till.

#2 - - Loviza :

tjena! har en blogg tävling på skulle va kul om du ville vara med kram & ha en bra dag! :)

#3 - - Alex:

Det är helt sjukt vad du är duktig på att skriva! Hoppas att du vet de <3

Upp