Känslor

Skit i henne

Lämna henne bakom dig

Så säger folk till mig om dig.

Men jag kan inte lämna dig bakom mig,

Jag kan bara inte strunta i dig.

För du är mitt hjärtas låga.

Den som höll ihop mig under tre års tid när alla andra gett upp hoppet om mig.

Du var den som stod kvar när alla andra gick.

Du var den som fick mig att kämpa, att vilja fortsätta leva.

Så nej,

Jag tänker inte strunta i dig.

Jag tänker inte lämna dig bakom mig.

Jag tänker kämpa för dig,

Kämpa för att du ska bli sådär glad igen.

För att du ska bli hel.

 

Det var vinter och allt hade vissnat.

Till och med vår kärlek.

Det var var inte dig jag tänkte på det första jag gjorde när jag vakna om morgnarna längre.

Du var inte den som fick mitt hjärta att bulta lite extra hårt.

Du var inte den vars kramar och pussar på pannan lugnade mig när hela mitt psyke var i storm.

Det var inte du.

Men det var heller inte mig du tänkte på det första du gjorde när du vaknade om morgnarna längre.

Jag var heller inte den du hade kär.

För vi var inte gjorde för varandra.

Min hand var inte som juten för din.

Vår kärlek var bara inte gjord för att vara för evigt.

För vi var inte vi längre,

Vi var två främlingar i ett bekant förhållande.

Vi hade förändrats båda två.

Vi hade växt isär.

 Ljudet av dina lungor som drog in syre och släppte ut koldioxid lugnade mitt sinne.

Det var med dig jag var säker.

I din famn kan ingen skada mig.

Hos dig var jag säker.

 

Du har varit med mig från första stund.

Du har sett mig utvecklats.

Du var med när jag tog mitt första steg, när jag log mitt första leende och när jag uttalade mitt första ord.

Älskade broder.

Du såg mig gå ner mig i skiten.

Du såg mina armar bli randigare och randigare.

Du såg mina texter om döden.

Du grät.

För du klarade det inte längre.

Det gjorde inte jag heller.

Du har alltid skyddat mig, sett till så jag är trygg.

Och det är jag min kära, när du finns med mig.

Jag mår så dåligt över hur jag behandlar dig.

Men jag vill bara inte att du ska se hur tom jag är, hur dålig jag är och hur trasig jag är.

För du behöver inte se det,

För jag vet hur det kommer slita dig i stycken.

Men jag är rädd.

Rädd för att du en dag ska ge upp hoppet om mig.

Hoppet om att jag kommer bli som en normal syster.

En syster utan diagnoser och hjärnspöken.

En syster som du förtjänar.

Du förtjänar någon bättre än mig och det har du fått.

Två sådana.

Ta vara på dom.

För det är dom du kommer få.

Men min älskade broder,

Du betyder allt för mig.

Du har krigats för mig och för det är jag evigt tacksam.

Jag älskar dig.

Glöm aldrig någonsin bort det min kära.

Känslor/Åsikter, Texter | | Kommentera

Mina senaste instagram bilder, komigenemma @ instagram

1. Himlen var fin i torsdags. 2. Tog fram skrivmaskinen och skrev fina citat framför looking. 3. Selfie, hehe.
4. Citerade the fault in our stars. 5. Köpenhamns gator från i sommras, mitt bidrag till markus krunegårds nya låt. Det lät såhär: "min själ är lika tom som förortens gator om nätterna" 6. Älskade farmor, jag älskar dig.
7. Mina fina klasskompisar. Jag tycker om er. 8. Poserade pinsamt framför spegeln. 9. En del av mitt rum, den finaste delen av mitt rum om man bortser från garderoben.
 
Allmänt | | Kommentera

Vart på vägen förlorade jag er?

Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men jag saknar högstadiet. Inte just själva högstadiet men jag saknar att alltid få ha dom personerna som betyder allt för mig vid mig varje dag.
 
Jag mådde piss då, jag skadade mig som aldrig förr, jag hatade mig själv så förbannat mycket och jag ville bara dö MEN jag har aldrig känt mig så ensam och missanpassad som nu. Mina tjejer från klassen är verkligen bäst och jag älskar dom så mycket men dom är inte ni. Inga verkligen inga kan få mig att må så bra som ni två gör.
 
Jag tror inte ni läser detta men jag vill bara få ur mig allt. Jag ser hur ni går vidare, skaffar nya kompisar, har roligt men jag jag är kvar här ensam, gömmer mig för sanningen och är lika trasig om inte trasigare än då. Jag försöker att inte tro på att ni har några bättre nu, några som ni älskar mer än ni någonsin älskat mig. Jag förstår för jag skulle också gjort det, hittat någon bättre än mig. För det är ni verkligen värda. Jag är så glad att jag under tre år fick vara en del av erat liv. Jag hoppas innerligt att jag fortfarande får vara det men det känns som att ni försvinner, försvinner bort från mig. Eller är det jag som börjar bygga upp muren igen? Den muren som ni rev ner, som ni fick mig att passera. Jag tror inte jag kommer kunna lite på någon som jag litade på er. Jag kunde säga allt till er för ni brydde er inte om att jag var trasig. Jag saknar er så mitt hjärta krampar. Just nu rullar tårnarna ner för min kind för jag vet ärligt inte hur jag kommer klara mig utan er.
 
Folk säger att det är normalt. Man glider isär när man börjar på olika gymnasium men vi skulle ju inte bli dom. Vi skulle ju hålla ihop, för vi var ju vi. Det gör verkligen ont när jag tänker på detta. För jag går isär när jag inte är med er. Varje dag är en kamp och varje skoldag är ett krig. Förr vaknade jag och ville gå till skolan för jag visst att ni fanns där, men nu, nu känns det meningslöst för ni är ju inte där. Ni är ju någon annanstans och tänker inte på mig. Inte som jag tänker på er. Jag kan inte förklara hur mycket ni betyder för mig, för den kärlek jag känner för mig är obeskrivlig. Ni får mig verkligen att må bra. Ni är mina antidepressiva. Jag älskar er. Mitt hjärtas lågor.
Känslor/Åsikter, Texter | | Kommentera
Upp