Känslor

Skit i henne

Lämna henne bakom dig

Så säger folk till mig om dig.

Men jag kan inte lämna dig bakom mig,

Jag kan bara inte strunta i dig.

För du är mitt hjärtas låga.

Den som höll ihop mig under tre års tid när alla andra gett upp hoppet om mig.

Du var den som stod kvar när alla andra gick.

Du var den som fick mig att kämpa, att vilja fortsätta leva.

Så nej,

Jag tänker inte strunta i dig.

Jag tänker inte lämna dig bakom mig.

Jag tänker kämpa för dig,

Kämpa för att du ska bli sådär glad igen.

För att du ska bli hel.

 

Det var vinter och allt hade vissnat.

Till och med vår kärlek.

Det var var inte dig jag tänkte på det första jag gjorde när jag vakna om morgnarna längre.

Du var inte den som fick mitt hjärta att bulta lite extra hårt.

Du var inte den vars kramar och pussar på pannan lugnade mig när hela mitt psyke var i storm.

Det var inte du.

Men det var heller inte mig du tänkte på det första du gjorde när du vaknade om morgnarna längre.

Jag var heller inte den du hade kär.

För vi var inte gjorde för varandra.

Min hand var inte som juten för din.

Vår kärlek var bara inte gjord för att vara för evigt.

För vi var inte vi längre,

Vi var två främlingar i ett bekant förhållande.

Vi hade förändrats båda två.

Vi hade växt isär.

 Ljudet av dina lungor som drog in syre och släppte ut koldioxid lugnade mitt sinne.

Det var med dig jag var säker.

I din famn kan ingen skada mig.

Hos dig var jag säker.

 

Du har varit med mig från första stund.

Du har sett mig utvecklats.

Du var med när jag tog mitt första steg, när jag log mitt första leende och när jag uttalade mitt första ord.

Älskade broder.

Du såg mig gå ner mig i skiten.

Du såg mina armar bli randigare och randigare.

Du såg mina texter om döden.

Du grät.

För du klarade det inte längre.

Det gjorde inte jag heller.

Du har alltid skyddat mig, sett till så jag är trygg.

Och det är jag min kära, när du finns med mig.

Jag mår så dåligt över hur jag behandlar dig.

Men jag vill bara inte att du ska se hur tom jag är, hur dålig jag är och hur trasig jag är.

För du behöver inte se det,

För jag vet hur det kommer slita dig i stycken.

Men jag är rädd.

Rädd för att du en dag ska ge upp hoppet om mig.

Hoppet om att jag kommer bli som en normal syster.

En syster utan diagnoser och hjärnspöken.

En syster som du förtjänar.

Du förtjänar någon bättre än mig och det har du fått.

Två sådana.

Ta vara på dom.

För det är dom du kommer få.

Men min älskade broder,

Du betyder allt för mig.

Du har krigats för mig och för det är jag evigt tacksam.

Jag älskar dig.

Glöm aldrig någonsin bort det min kära.

Känslor/Åsikter, Texter | |
Upp