När en känner sig så liten och obetydlig

Jag vill lämna ett avtryck här, skriva något i betydelse. Något som faktiskt på något konstigt sätt kan hjälpa någon eller kanske hjälpa mig själv att förstå varför jag ger upp innan jag ens försökt.
Men jag kan inte för jag vet inte ens hur jag ska formulera mig för att ens låta lite övertygande. Jag kan inte ens övertyga mig själv att det är värt att få sitt hjärta krossat och försöka än att ångra att en aldrig ens försökte. Hur ska jag då kunna skriva och övertyga någon att det går att leva en dag till, att en inte kommer dö av alla de ångestattackerna en får utstå.
 
Idag är kanske en sådan dag då jag behöver bli övertygad av någon att jag inte kommer dö av allt det onda inom mig, att det är okej att känna, att jag(ja ni kan väl ljuga åtminstone? för min skull)inte är så värdelös som jag tror och att det kommer bli bättre. Kanske är det just därför jag inte kan övertyga någon att allt blir bättre för att jag tror inte på det själv just nu. Kanske är det just därför jag inte kan övertyga mig själv att det är värt att ge sitt hjärta rakt ut för att det gör för jävla ont i hjärtat just nu och jag klarar inte av mer smärta.
 
Ja jag har dåliga dagar, väldigt många av de nu för tiden. Dagar där jag önskar mer än allt att jag kan få fly, få försvinna. Dagar jag inte vet hur jag ska hantera min egna förbannade känslor. Idag är en sådan dag. Idag gör allt lite extra ont och jag saknar så mycket och önskar så mycket. Idag är en sån dag då jag vill mer än alla de andra dagarna bort från denna jävla stad, bort från idioter, bort från allt det jag hatar med denna stad. Idag är en dag då jag behöver en trygg famn att luta mig emot, en dag då jag är för instabil för att ge pepp till någon annan hur mycket jag än skulle vilja.
 
Känslor/Åsikter | |
Upp